I vad som nästan känns hämtat från filmen Alien (1979) eller tv-serien X-Files (1993-2002, 20016-2018), så upptäcktes i juli 2001 en mystisk signal i form av en så kallad radioblixt (engelska Fast Radio Bursts), från yttre rymden. Drygt femton år senare, i augusti 2016, så kunde teleskopuppställningen Karl G. Very Large Array i New Meixco, USA registrera källan till en upprepande radioblixt som fått namnet FRB 121102, och vilken kunde lokaliseras till en dvärggalax mer än tre miljarder ljusår bort.

Gåtan om radioblixtarna är en av de mest spännande inom dagens astronomiforskning. Radioteleskopnätverk som EVN har en nyckelroll att spela i att en gång för alla fastställa vad det är för fenomen som egentligen ligger bakom dessa oväntade och märkliga källor.

Michael Lindqvist vid Onsala rymdobservatorium

Riktigt vad som orsakar dessa radioblixtar, är idag oklart, men en teori är att det de tätt sammanpackade resterna efter en exploderande stjärna, eller att de skapats när ett supermassivt svart hål slukat gas i sin omgivning. Vad än nu orsakar dessa radioblixtar, eller signaler som det beskrivs i media, så har man utgått från att fenomenet med upprepande radioblixtar varit något mycket ovanligt eller unikt. Av de drygt 60 kända observationerna av enskilda blixtar, så har man inte funnit några fler som påminner om FB 121102.
Men för ett drygt år sedan, så lyckades astronomer med hjälp av det kanadensiska teleskopet Chime (Canadian Hydrogen Intensity Mapping Experiment) hitta ytterligare en upprepande radioblixt. Enligt en studie som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature, så lokaliserade denna radioblixt till en galax cirka 1,5 miljarder ljusår bort. I samma studie kunde forskarna berätta de observerat ytterligare 13 stycken radioblixtar och att de härrörde från samma källa. Av dessa så registrerades åtminstone sju stycken vid 400 megahertz, vilket är den lägst registrerade frekvensen hitintills. Något som ledde forskarna till att anta att man med hjälp av ännu känsligare instrument än Chime, ska kunna fånga upp ytterligare frekvenser.

Chime Telescope i Kanada. Bildkälla: Chime Experiment.

I januari 2019 hittades ytterligare åtta upprepande radioblixtar, återigen med hjälp av Chime. Även om signalerna ger ifrån sig mer energi än 500 miljoner solar, så varar de endast i ett par milisekunder. Den nya upptäckten innebar också att man insåg att de inte alls var så ovanliga, och det nu skulle göra det lättare att spåra dem tillbaka till deras galaxer för att på så sätt ta reda på hur de uppkommer.
Det går förstås inte annat än hålla med fysikern Ziggy Pleunis vid McGill University, när han säger. ”Jag tycker det är fantastiskt att naturen kan producera något som detta. Det finns även mycket viktig information i den strukturen. Nu måste vi reda ut hur vi ska tolka den för att förstå vad dessa signaler faktiskt är för något, men det har varit väldigt kul”.
Men även om dessa fynd gör gällande att det är vanligare än man trott med repetitiva signaler, så har man fortfarande inte kunnat besvara från om varför de upprepas eller hur de uppstår. Ziggy är dock positiv, och förväntar sig att de nya resultaten kommer göra att forskarvärlden kommer komma fram till ett svar.

Animation som illustrerar den slumpmässiga uppkomsten av Radioblixtar. Källa: NRAO Outreach/T. Jarrett (IPAC/Caltech); B. Saxton, NRAO/AUI/NSF

I veckan kom ytterligare fynd, vilka återigen inhämtats med hjälp av Chime. Under en studie av FRB 180916, som genomfördes mellan den 16 september 2018 och 30 oktober 2019, så upptäckte man att en av signalerna upprepar sig i en cykel över drygt 16 dagar. Efter en fyra dagar intensiv fas, där en eller två blixtar registreras per timme, så tystnar signalen under tolv dagar, för att sedan upprepa proceduren.
FRB 180916 tros härröra från en medelstor spiralgalax, runt 500 miljoner ljusår bort. Vilket gör att den är den signal som ligger närmast oss, även om det onekligen är snudd på obegripliga avstånd. Eftersom FRB 180916 ligger i den stjärnskapande delen av galaxen, så hoppas man nu att detta ska ge ytterligare ledtrådar till vad som egentligen skapar dessa signaler, eller radioblixtar.

Alien: The Roleplaying Game
Alien: The Roleplaying Game

Det låter ju onekligen som hämtat från en Scifi-film, och i synnerhet då filmen Alien från 1979. I denna kultklassiker från Ridley Scott, så får vi följa besättningen ombord på fraktrymdskeppet Nostromo, när de försöker bekämpa en rymdvarelse som tagit sig ombord rymdskeppet och dödar besättningen en och en. Som hämtat till ett äventyr för rollspelet Alien – The Roleplaying Game från Fria Ligan.
Men det finns förstås också mer jordnära exempel, till exempel seriealbumet L’Étolie Mystérieuse (Den Mystiska Stjärnan, 1942) av Hergé. I detta klassiska seriealbum, så ger sig Tintin och hans vänner iväg på en expedition för att försöka hitta en meteorit som slagit ned utanför Grönland. Bokens domedagsliknande inledning, när nyheten om att jorden är på väg att träffas av ett okänt objekt från rymden, och Tintins hemstad översvämmas av diverse domedagsprofeter, borde onekligen gå att anpassa till ett äventyr för Chock, Call of Cthulhu, Svenska Kulter, eller kanske till och med Drakar och Demoner, Mutant eller Warhammer Fantasy och så vidare i all oändlighet.
Kanske valfria kultisterna ser signalerna som ett tecken på deras gudomlighets nära ankomst, eller kanske en astronom/fysisker lyckas knäcka koden och förklara vad det är. Alternativen är onekligen många, och borde kunna fungera som en fond för såväl ett enskilt äventyr som en längre kampanj…

Källa:
Mysterious radio signal from space is repeating every 16 days
Nya mystiska radiosignaler från en annan galax
Radioteleskop spårar mystiska radioblixtar till en galax långt, långt bort
Mystisk rymdsignal dyker upp i regelbundna mönster
Fast radio burst