Även om Äventyrsspel kanske drog vinstlotten med böckerna om Ensamma Vargen, så var de inte ensamma om att ge ut soloäventyr på svenska. De internationella framgångarna med spelformen, gjorde att även andra aktörer såg möjligheterna med böckerna och hoppade på tåget. Mest känt i dessa sammanhäng, är kanske Rabén & Sjögrens försök att lansera Fighting Fantasy-serien på svenska. Skriven av Ian Livingstone och Steve Jackson, var denna bokserie otroligt populär och omtyckt, vilket förmodligen ledde till att Rabén & Sjögren valde att hoppa på tåget. Men efter att endast gett ut de första sex böckerna i serien, så valde förlaget att slänga in handduken och ge upp kampen. Motgångarna i Sverige till trots så var böckerna omåttligt populära, och Puffin Books gav ut serien ända fram till 1995, när man efter den femtionionde boken i serien, Curse of the Mummy, lade ner utgivningen av Fighting Fantasy-serien. Den sextionde boken, Bloodbones, släpptes första 2006 av Wizard Books vilka återupptog utgivningen 2002. Lagom till seriens trettiofemårsjubileum, så gav förlaget Scholastic ut en jubileumsutgåva av de fem första böckerna i serien, vilka nu fått nya illustrationer.

De två böckerna i serien ”Äventyrsbok med olika slut” från Wahlström

Men det fanns en tredje aktör, vars försök att etablera sig på spelboksmarknaden idag förmodligen är helt bortglömt. Jag talar förstås om Wahlström, vilka i mitten av 1980-talet gav ut två böcker ur TSR:s bokspelserie Endless Quest under den rätt tradiga beteckningen ”Äventyrsbok med olika slut”. Denna serie för unga var tänkt att användas i skolmiljö, och hamnar i en slags gråzon mellan spelböcker och noveller för unga läsare. Till skillnad från till exempel Fighting Fantasy-serien eller böckerna om Ensamma Vargen, så spelar slumpen väldigt liten roll och har olika slut beroende på vilka beslut du tagit tidigare i böckerna. Medan de flesta böckerna i serien var placerade i en fantasymiljö, löst baserad på Dungeons & Dragons, så fanns det böcker som utspelades i några annan av TSR:s kampanjmiljöer som Gamma World och Top Secret eller baserade på berättelser om Conan eller Tarzan.

Medan Rabén & Sjögren valde att ge ut Fighting Fantasy-serien i kronologisk ordning, så valde Wahlströms av någon oklar orsak att ge ut bok 16 och 18 ur Endless Quest-serien. För att ytterligare förvirra det hela, så blev bok 18 den första i serien ”Äventyrsbok med olika slut”, medan serien avslutas med bok 16 i originalserien. Mysteriet med böckerna tar dock inte slut där, för enligt kolofonen till den första boken ”Människoätarnas rike” av Tom McGowen, så är dess originaltitel ”The Maneaters Kingdom”. Ett namn som fick mig att höja på ett och annat ögonbryn, då dessa böcker primärt var riktade till en yngre publik och tänkt att nyttjas i skolmiljö. Kunde verkligen TSR vara så korkade att man, mitt under den värsta rollspelspaniken, gav ut en bok till yngre skolbarn med titeln ”The Maneaters Kingdom”. Men hur mycket jag än letat, så går inte någon bok med det namnet från TSR att finna på nätet. Enligt alla de sidor jag hittat om bokserien, så heter boken i fråga ”Kings Quest” på originalspråk, vilket känns som en i dessa sammanhang mer habil titel. Ett namn som dock för egen del osökt för tankarna till Sierra Entertainments extremt beroendeframkallande datorspelsserie, som släpptes samma år, och som jag spelade sönder på gymnasiet.

Människoätarnas rike

Men hur jag än vrider och vänder på saken, så går det inte att finna några som helst bevis för Wahlströms påstådda originaltitel. Mitt begränsade Färdighetsvärde i Google-Fu leder mig in i samma återvändsgränd gång på gång, och det blir förstås inte bättre av att internet inte direkt översvämmas av sidor som beskriver de enskilda böckerna. Kanske fick Wahlström ett tidigt utkast av boken, där dess ursprungliga titel var just ”The Maneaters Kingdom”, vilket senare ändrades av TSR när det väl var dags att trycka boken. En annan teori är att översättaren, eller någon på Wahlström, inte fann originaltiteln speciellt intressant, och helt enkelt hittade på en egen titel och sedan ”översatte” den till engelska. Med tanke på bokens handling, så känns den teorin inte helt otänkbar. En annan aspekt som gör gällande att man kanske själva hittade på titeln, är att den på något sätt känns ”svengelsk” och inte direkt anspelar på handlingen i boken.

Spelboken "King's Quest"
Spelboken ”King’s Quest

För i boken ”Människoätarnas rike”, så tar du rollen som gycklaren Sparven, vilket tillsammans med din bror Jay, finner en döende man i skog. Innan mannen dör, så berättar han att han är ute efter att finna sin kvarlevorna efter sin släkting kung Farad Silverhår och begrava dessa. Eftersom han inte lär slutföra sitt uppdrag, så överlåter han detta på Sparven och Jay, som nu måste försöka finna kvarlevorna och ge dessa en värdig begravning. Givetvis antar Sparven och Jay utmaningen, och det är nu din tur att försöka slutföra uppdraget. Medan det onekligen återfinns både en och annan varelse i boken som kan tänka sig beställa en McMänniska som lunch, går det knappast att påstå att det är ett sammanhållet rike.

Den andra boken i denna kortlivade serie är boken ”Den gyllene draken” (The Dragon’s Ransom) av Laura French. Underligt publicerades alltså denna bok som nummer 16 i den ursprungliga serien, men blev i dessa sammanhang den andra och sista boken i bokserien ”Äventyrsbok med olika slut”. Här råder det dock inga större frågetecken runt originaltiteln dock, även om den svenska titeln låter mer som namnet på ett värdshus än en boktitel. Hur som helst, i denna bok tar du rollen som Loendal, en ”ung prästlärling i det fredliga landet Oon”. Men skenet bedrar, en gång i månaden skakas riket av rytandet från en drake som skyddar landet mot externa fiender, men också kräver en tribut för sina tjänster.

Spelboken "Den Gyllene Draken"
Spelboken ”Den Gyllene Draken

Bokens omslag täcks av en rätt stel illustration av Clyde Caldwell, medan Doug Chaffe står för illustrationerna i själva boken. Ska man ranka dem, så tycker jag nog ändå Ben Oteros omslag till ”Människoätarnas Rike” känns mer tilltalande av de båda. Caldwell var onekligen en habil illustratör, och kreatör till flera ikoniska omslag för TSR, men det här funkar det inte för mig.
Nåväl, detta var således de två enda böckerna i serien som Wahlström gav ut. Så här i efterhand kan man onekligen fråga sig varför man valde dessa två, av det dryga tjugotal böcker TSR publicerat i serien. Speciellt som TSR, samma år man gav ut dessa två böcker, även gav ut två böcker om Conan. Något säger mig att intresset för böckerna varit långt större om man som läsare haft chansen att axla rollen som Conan, än en okänd gycklare eller prästlärling. Men så blev alltså inte fallet. Vid sidan av själva äventyret, så medföljer även en annons i slutet av boken för rollspelet Dungeons & Dragons, vilket precis getts ut på svenska av Titan Games.

Spelboken "Conan the Outlaw"
Spelboken ”Conan the Outlaw”

En snabb skumläsning av böckerna, gör det klart och tydligt att böckerna är avsedda för en yngre publik än till exempel Fighting Fantasy-serien eller böckerna om Ensamma Vargen. Berättelserna är väl inte speciellt medryckande, och jag saknar det spänningsmoment som slumpen spelar i de två tidigare exemplen. Med detta sagt, tar du fel beslut, så kan din karaktär gå ett hastigt öde till mötes. Men det hjälper inte, speciellt när tonen i böckerna är rätt barnslig i jämförelse med Ensamma Vargen eller Fighting Fantasy-böckerna. Inte heller tycker tillför illustrationerna någon vidare stämning, speciellt som de emellanåt är så mörka att man knappt ser vad som händer.
Wahlström gav dock inte upp så lätt, och året efter valde man att ge ut hela fyra böcker från Super Endless Quest, eller Advanced Dungeons & Dragons Adventure Gamebooks som serien bytte namn till efter fyra böcker. Men även dessa verkar rönt lite intresse bland den svenska publiken, och Wahlström valde därför att efter sex böcker, lägga ner sitt försök att få in en fot på spelboksmarknaden. Ett försök som idag förmodligen är helt bortglömt…

Källor:
Fighting Fantasy
Endless Quests