The wheel of Time turns, and Ages come and pass. What was, what will be, and what is, may yet fall under the Shadow.
Let the Dragon ride again on the winds of time.

“Jordan’s eagerly awaited prequel to The Wheel of Time more than lives up to its high expectations. Written will all the skill that has made Jordan one of the grand masters of fantasy, it’s accessible enough for new readers, while the inside information is sure to captivate longtime fans.”
Publisher’s Weekly (starred review)

“This is The Wheel of Time at its best: political intrigue, political characters, dangerous magic, and even more dangerous secrets.”
– BookPage

Prequelboken "New Spring - The Novel"
Prequelboken ”New Spring – The Novel”

Så lyckades jag som sagt till slut avsluta bokenNew Spring – The Novel” av Robert Jordan för ett tag sedan, och lovade då en recension. Något jag nu tänkte göra, medan jag har boken i hyfsat gott minne. Ursprungligen publicerad som en novell i antologisamlingen Legends: Short Novels by the Masters of Modern Fantasy (1999), valde Jordan att expandera den till en roman. Tänkt att var den första delen i en påtänkt prequeltrilogi, som skulle beskriva dels hur Tam hittade den föräldralösa Rand samt berätta om Lan och Morraines jakt på den återfödda Draken och hur de anländer till Two River precis lagom tills händelserna i den första delen i bokserien. Eftersom boken inte fick det mottagande som Jordan hoppats på, så valde han att skrinlägga planerna tills han slutfört bokserien The Wheel of Time. Hans död 2007 innebar dock att en prequeltrilogi ser väldigt tveksam ut, och hitintills finns vad jag vet åtminstone, inga planer på att ge ut några nya böcker i serien. Det är dock möjligt att detta ändras, speciellt om planerna att ge ut bokserien som en tv-serie går i lås.

Hur som helst, boken utspelas tjugo år innan händelserna som beskrivs i The Eye of the World och inleds under slutfasen av Aielkriget och Slaget runt de skinande murarna som omgärdar staden Tar Valon. Här får vi stifta bekantskap med Lan Mandragorn, den siste kungen av det fallna riket Malkier, som leder kampen mot invasionsarmén. Medan Mandragorns styrkor slutligen lyckas vinna slaget, så blir de båda Aes Sedainoviserna Moiraine Damored och Siuan Sanche vittne till hur Aes Sedaisystern Gitaria får en vision om att Draken återfötts. Men innan hon kan säga något mer, dör hon mitt framför Moiraine och Siuan, som nu får i uppgift av orderns huvudsyster Tamar att finna honom. Samtidigt som Moiraine och Siuan försöker finna vem pojken i Gitara vision är, och vart han tagit vägen, måste de också försöka hemlighålla varför de letar efter honom. Oroad att Gitarias vision ska skapa panik bland Aes Sedaisystrarna, så beordras de båda noviserna att hålla tyst om precis vad Gitara yttrade innan hon dog.
Samtidigt som Moraine och Siuan nu börjar leta igenom de intilliggande lägren med flyktingar från Aielkriget, så måste de samtidigt försöka slutföra sin novistid och antas som systrar i ordern. Något som visar sig lättare sagt än gjort, speciellt som ryktet om Gitaras profetian om att Draken återfötts börjas spridas bland systrarna och skapar splittring inom ordern. Efter att både Moiraine och Siuan antagits som fullvärdiga systrar, så dör Tamara och flera av de som var invigda i hemligheten. Moiarine beslutar de sig för att lämna Tar Valon och försöka hitta den återfödda Draken. Av rädsla att hennes kunskap ska hamna i fel händer, gör hon resan inkognito, och det är nu hennes väg korsas med Lan Mandragorn. Något som ska få stora konsekvenser för dem båda…

Ska väl redan nu påpeka att jag har svårt för Jordans mastodontserie, och det här är det tredje försöket att ge mig på The Wheel of Time-serien. Men det är ju något man ska ha läst, och även om han kanske inte ligger på tio-i-topplistan över favoritförfattare, så förstår jag att många gillar bokserien. Jordan var skicklig på att beskriva miljöer, utseende och skapade en värld, som trots att Tolkiens ande hänger över den, ändå känns förhållandevis unik och inte en karbonkopia av den engelske professorns livsverk. Även om karaktärerna emellanåt känns lite platta, endimensionella och generiska för genren, där Lan Mandragorn helt klart är modellerad efter Aragorn, så lyckas ändå Jordan få mig hyfsat investerad i dem. Det hade dock inte skadat om man fått lite mer kött på benen vad gällde den siste kungen av Malkier, vars historia någonstans försvinner under långa perioder och där man först i slutet får en inblick i den landsflyktige tronarvingens historia. Lite trist kan jag tycka, men å andra sidan är fokus i boken Moraine och hennes aktiviteter i Tar Valon och i The Boder Lands.
En historia som tyvärr aldrig fångar mitt intresse, då Jordan efter en intensiv inledning, kör fast i helt irrelevanta detaljer och ofta tappar tråden. Intrycket man får efter ett par kapitel är att Jordan inte riktigt verkar veta vad han vill göra med New Spring, är det jakten på den återfödda Draken eller Moiarines och Siuans kamp för att bli Aes Sedaisystrar som är bokens centrala tema. Ett annat, relaterat problem, är bokens tempo, som är otroligt ojämnt och ofta plågsamt långsamt. Något som också förklarar varför det delvis är svårt att riktigt fastna för berättelsen, speciellt när Jordan tenderar till att fastna i totalt ovidkommande detaljer, som när han ägnar ett kapitel åt när Moiraine handlar kläder. När det väl händer något, speciellt i slutet av boken, så känns det nästan som en eftertanke och är alldeles för snabbt avhandlat. Min känsla när jag lägger ifrån mig boken, är att Jordan skulle behövt en redaktör som rensat och rivit i manuset. Men vid det här laget, när New Spring gavs ut så hade redan bok åtta i The Wheel of Time-serien släppts, så var det förmodligen inte läge för förläggaren att kräva att Jordan skulle underställas en redaktör och göra allt för stora ändringar av boken.

Bokens största problem är dock inte den ojämna, och det allt som ofta plågsamma långsamma, tempot i boken. Utan frågan om när det egentligen är tänkt att man ska läsa New Spring? För problemet är att boken någonstans inte riktigt fungerar som en introduktion till serien, då den egentligen förutsätter att man är något så när insatt i världen och vilka karaktärerna är. Något som förmodligen gör att den oinvigde stundtals får svårt att hänga med i berättelsen, eftersom Jordan inte direkt lägger ner mycket tid på att förklara bakgrunden till Aielkrigen, karaktärerna, vad Aes Sedai är o.s.v., utan verka förutsätta att läsaren vet de här sakerna. Den kanske enskilt största synden är dock att New Spring: The Novel innehåller en gigantisk spoiler, som inte avslöjas förrän i bok fyra eller fem av The Wheel of Time-serien. Av hänsyn till de som inte läst serien, eller precis påbörjat den, tänker jag inte avslöja vad den är. Mycket mer än att den är central för berättelsen i seriens första delar, tänker jag inte säga (eller skriva).

För att börja avrunda denna recension, så kan jag bara konstatera att New Spring: The Novel, är en mycket frustrerande bok. Det finns onekligen potential, men Jordan – sin vana trogen – lyckas tyvärr med konststycket att missa målet, då han – enligt mig – koncentrerar sig på fel saker, och inte riktigt verkar bestämt sig vad han egentligen vill med boken. Tempot är långsamt, och när det väl händer något, så är det allt som ofta alldeles för snabbt överstökat. Någon prequel, i likhet med prequel-filmerna till Star Wars, är det sannerligen inte. Du behöver kunskap om världen, karaktärerna och handlingen i bokserien för att du som läsare ska få någon behållning av den. Det blir förstås inte heller bättre att Jordan, medvetet eller omedvetet, spoilar kärnan i de inledande böckerna. Jag kan också tycka att den på något sätt tar bort mystiken runt Moiraine och Lan, vars mystiska närvaro i Two Rivers, nu får en logisk förklaring. Har du tänkt börja läsa The Wheel of Time-serien för första gången, så rekommenderar jag dig att låta bli att inleda serien med New Spring. Den passar någon som är insatt i historien, och bör kanske klämmas in runt bok fyra, fem eller sex…