När jag senast besökte ungarnas skola för ett föräldramöte, så blev jag och några föräldrar sittande i ett av skolans många allrum. Här bland alla böcker, tidningar, pingsbord, fussballspel och allt annat man själv hade tillgång till under högstadietiden i mitten av 1980-talet, så fanns det en massa datorer. Innan tankarna hann rusa iväg, så anlände läraren och mötet kunde börja. Medan läraren började prata om skolportalen Schoolsoft, som jag redan hört till leda, så började tankarna föra mig tillbaka till min egen tid på högstadiet i Sätra. Då var det sannerligen inte tal om några datorer i allrummet, eller i undervisningen. Dög inte den svarta tavlan, så användes sig läraren av en diaprojektorer eller overheadapparat. Så här i efterhand har jag alltid undrat om det inte borde ingått någon form av utbildning hur man använde dessa, för det var lite si och så med ens de grundläggande kunskaperna i hur man startade overheadapparaten eller laddade diaprojektorn med diabilder. När mötet så sent om sider avrundades, så fladdrade alla dessa tankar iväg, och jag vandrade hemåt. Det var inte förrän i veckan, när jag kommenterade ett inlägg om Televerkets, nuvarande Telia-Sonera, misslyckade satsning Videotex, som minnet av Compis väcktes.