Sid Meyer’s
Civilization
Create A New Nation
The Tradition of Civilization Continues

Civilization
Create A New Nation

The Tradition of Civilization Continues

The New World lies before you with all its peril, promise and infinite possibility. Your colonists anxiously follow you to shore. The treasures of an entire continent await you.
     Finally, the much-anticipated follow-up to Civilization is here! Sid Meier’s Colonization takes you into the Colonial Era to discover, explore and colonize vast territories that promise both danger and reward.

     Play as one of four colonial powers as you set sail to discover the New World. Explore new lands and strategically plant your first colony. Direct its growth, manage its resources and establish lucarive trade routes. Balance economic, political and military strategy to create your own, powerful nation.

     But beware of your enemies! Angry natives and rival powers can encroach upon your territory. You’ll have to overcome your foes with superior military strategy and wily diplomacy. Only then can you launch your revolution and declare your independence.

     Colonization, the newest strategy game from Sid Meier continues the great tradition of Civilization.

Game Features:

Manage your growth, development and trade to create a powerful nation. Pit your strategic skills against Colonization’s advanced artificial intelligence.

Play either the French, English, Dutch or Spanish colonial powers each with distinctive characterics and political situations.   Customize your games and choose your own level of difficulty so you never play the same game twice.
Discover and explore the Americas or create your own scenario with a random map generator. Same design principles and interface as award-winning Civilization, making game play easy and fun.
Omslagsbild för PC-versionen av Colonization (1994)
Omslagsbild för PC-versionen av Colonization (1994)

I veckan som gick så var det fjärde juli, eller Independence Day som lokalbefolkningen säger, och vad passar då bättre än att låta dagens blogginlägg avhandla datorspelet ”Sid Meyer’s Colonization”? Utgivet 1994 på PC (spelet släpptes året efter på fler format som Amiga o.s.v.) av MicroProse, så var Colonization ytterligare ett av alla dessa spel som utvecklats av Sid Meier, vilken gjort sig ett namn en av det tidiga 1980- och 1990-talets främsta spelutvecklare. Med titlar som bland annat ”Sid Meier’s Pirates!”, ”Silent Service” eller ”Civilzation”, var han orsaken till att håltimmarna på skolan spenderades med att bland annat antingen etablera sig som en fruktad pirat i Karibiska havet, skapa en världsomspännande civilisation eller att jaga japanska krigsfartyg under det andra världskriget. Medan grafiken så här i efterhand kanske inte var speciellt imponerande, eller att vissa av spelen – som till exempel Silent Service – hade sina tillkortakommanden, så var spelvärdet ofta vida överlägset något annat på marknaden. Att Meiers ofta införlivade historiska företeelser i sina spel, gjorde förstås saken inte sämre.

Omslaget till den första utgåvan av Civilization.
Civilization var lite av en favorit back-in-the-day.

Medan jag spenderat otaliga timmar på att kajka runt i Karibiska havet för att plundra och erövra, så var det nog ändå Civilization som verkligen fångade mig och min fantasi. Åtskilliga timmar spenderades antingen på skolans datorer, eller hemma på Amiga med att flänga fram och tillbaka, men det var något som saknades. När så Civilization släpptes 1991, så är det väl en mild underdrift att påstå att man blev mind blown. Medan Pirates! onekligen var ett spel som man kunde slösa tid på, så var det inget emot Civilization. Visst, med dagens mått mätt var grafiken och AI:n kanske inte så imponerande, men back-in-the-days, var det oslagbart. De timmar jag spenderat på Pirates!, bleknade snabbt i jämförelse, och allt sedan dess har spelet – i alla dess utformningar – legat mig otroligt varmt om hjärtat. Det är dock ett spel som jag emellanåt dragit mig för att spela, just på grund av tidsaspekten. Vilket kanske gjorde att jag fann Sid Meier’s Colonization attraktivt, när detta släpptes i mitten av 1990-talet. För medan båda spelen onekligen använder en liknande spelmotor och spelupplägg, är bakgrundshistorien annorlunda och även om det fortfarande är ett spel som kräver sin tribut i timmar, är det ofta inte i närheten av vad Colonization krävde. Men där finns också en hel del intressanta skillnader, som gjorde att Colonization, var lite av ett favoritspel back-in-the-days.

Inledningen på Civilization
Inledningen på Civilization

Colonization är ett datorspel för en person där du axlar rollen som kolonial guvernör i Amerika, och ska lotsa din koloni från grundandet till att den slutligen frigör sig från moderlandet och utropar sig som en självständig stat. För att nå detta slutmål, måste du inte bara utveckla din koloni genom att anlägga nya städer, utan också genera tillräckligt med inkomster och råvaror så att du kan sätta upp en armé som kan besegra de styrkor moderlandet skickar till den nya världen för att kväsa upproret. Spelet inleds med att du väljer vilken typ av karta du ska använda dig av, och det finns tre alternativ. Det första är att spela på en slumpmässigt genererad karta (The New World), det andra alternativet är att spela på en historisk karta över Amerika (America) och det sista alternativet låter dig själv skapa en egen värld att spela på. När du gjort ditt val av karta, är det dags att välja svårighetsgrad, vilken varierar från nybörjare till supersvår. Valet av svårighetsgrad avgör också vilka typer av kolonisatörer och pengar du inleder spelet med. Härnäst är det dags att välja vilken kolonialmakt du ska spela, och det finns fyra länder att välja mellan. De fyra länderna är England, Frankrike, Holland och Spanien, vilka alla har unika egenskaper som särskiljer dem från varandra. De unika skillnaderna är för varje land:

  • England – Genererar gratis kolonisatörer från Europa snabbare.
  • Frankrike – Mindre spänningar mellan dig och indianerna, samt låter dig inleda spelet med en Hardy Pioneer.
  • Holland – Priserna på de varor och råvaror du exporterar till Europa är stabilare, och du inleder spelet med gallion.
  • Spanien – Du får en anfallsbonus när du angriper indiansamhällen.
Innan du lämnar Europa, så får du en audiens med en av de europeiska kungligheterna.
Innan du lämnar Europa, så får du en audiens med en av de europeiska kungligheterna.

Av de fyra länderna, så får väl bara konstatera att engelsmännen och holländarna är besittning av de bästa, medan den spanjorernas egenskap är direkt kontraproduktiv när det gäller poängsammanställningen (se nedan). Den franska egenskapen känns som lite mittemellan, och ska man få full användning av den, krävs att man nyttjar de högre svårighetsgraderna. Med detta avklarat, är vi nu redo för att bege oss till den Nya Världen. Men först så ska få en liten historielektion, och den historiska kontexten för ditt lands specialförmågan. Efter en extremt pipig och enerverande animerad sekvens, träder så är det äntligen dags för dig att kliva in i handlingen.

Audiens hos kungen av England
Audiens hos kungen av England

Själva spelet inleds 1492 med att ditt fartyg anländer till vattnen utanför Amerikas, kust, och att du ska finna en plats att landsätta de två kolonisatörer, eller enheter, du inleder spelet med. I likhet med sin storasyster Civilization, så är spelet turbaserat och spelas i omgångar. En omgång är lika med ett år fram till 1600, då tidsperspektivet ändras till att vara ett halvår. Du inleder omgången med att flytta och ge dina enheter uppgifter i t.ex. stadsmeny, när du inte längre har några enheter att leka med, så avslutas omgången med att datorn sköter de övriga ländernas och indianernas aktiviteter.

Efter en lång sjöfärd är du äntligen framme.
Efter en lång sjöfärd är du äntligen framme.

När du först anländer till den Nya Världen, är landskapet dolt, återigen i likhet med förlagan. I takt med att du skickar ut dina kolonisatörer, så kommer mer och mer av världen att avslöjas för dig. Råvaror, indianstammar och andra nationers kolonier sammas med Rykten om Försvunna Städer (Lost City Rumors). De sistnämnda utforskas när en enhet flyttas in i den rutan, och kan innebär att du hittar t.ex. en skatt, överlevande från en tidigare expedition eller att en del av kartan avslöjas, i andra fall hittar du inget annat än en tom ruin eller lösa rykten utan grund. Vill det sig riktigt illa, så kan du trampat in på helig mark, och retat upp den lokala indianstammen. Det kan dock vara väl värt att avvakta med att utforska dessa Försvunna Städer tills du fått Hernando de Soto i din kongress, då hans närvaro innebär att du alltid kommer hitta något av värde.

Karta över Sydamerika
Översiktskarta över Sydamerika

Själva kartan är indelad i rutor, vilka dock inte syns. Terrängen i rutorna påverkar dels vilka råvaror som finns, dels förflyttningen av kolonisatörer, men kan även ge bonus i strid (mer om det senare). De flesta terrängtyper stödjer flera olika råvaror, men kan röjas och bearbetas med plog för att ge maximal utdelning. För att underlätta förflyttning, så kan man även anlägga vägar mellan städerna i kolonin. I vissa fall innehåller rutan en symbol i form av t.ex. en bäver, en majskolv eller ett sockerrör, vilket innebär att rutan då genererar extra mycket av den råvaran. Du ser då hur mycket av varan du producerar, men också hur mycket av den – och andra varor – som finns i stadens förråd. För att få tillgång tillråvaran, så placerar du en stad intill rutan. Inledningsvis är det fördelaktigt att placera städerna längs kusten. Detta eftersom du på detta viset kan använda ditt fartyg för att transportera varor till Europa, och kolonisatörer och gods från Europa. Allt eftersom din koloni växer, så kommer du också behöva anlägga städer inåt land, långt från kusten, för att få tillgång till nya råvaror. För att transportera råvaror från dessa städer till kuststäderna, så behöver du tillverka en vagn. Var också medveten om att vissa tillgången på vissa råvaror, som till exempel Silver, sinar efter ett tag.

Stadsmeny
När man klickar på staden möts man av denna meny

Just städerna spelar en avgörande roll i spelet, då det är här som alla råvaror utvinns och förädlas, så att de kan transporteras till Europa och generera inkomster till din koloni, så du kan köpa nya kolonisatörer eller annan utrustning. Varje stad har en meny, där man kan se hur mycket som produceras eller tillverkas, vilken typ av invånare som finns och vad de är sysselsatta med, vilka produktionsbyggnader som finns samt antalet försvarare. Det finns även två kartor i denna meny, en över själva staden och en över den omgivande terrängen. Till skillnad från Civilization, så kan du bara bearbeta de åtta omgivande rutorna. För att få tillgång till råvara, så placerar du en kolonisatör på den berörda rutan i utomhuskartan för staden ifråga.  För att producera en vara, t.ex. pälsjackor, tyger, cigarrer eller rom, placerar man en kolonisatör på en produktionsbyggnad. Till skillnad från råvarorna, så kan man placera flera kolonisatörer (upp till tre stycken) på en och samma byggnad. De flesta byggnader går att expandera, så att de producerar ännu mer varor. Från början kan varje stad lagra 100 varor och råvaror, undantaget är mat som du max kan ha 200 av, men du kan utöka detta genom att bygga lagerbyggnader. Vid sidan av att producera råvaror och tillverka nya byggnader, så producerar varje stad en Frihetsklocka (Liberty Bell) och Kors (Cross), den sistnämnda syns inte förrän du anlägger en kyrka. Precis som andra produktionsbyggnader, kan du placera kolonisatörer på dessa, så att du ökar produktionen av både Frihetsklockor och Kross. Du kan även utbilda kolonisatörer som saknar en specialförmåga, mer om detta senare, genom att först bygga en skolbyggnad och sedan placera en specialist på byggnaden. Vissa specialistyrken kräver att du bygger ut skolan till ett Collage eller Universitet, och utbildningen tar lite olika tid beroende på hur pass komplicerad träningen är. Genom att anlägga olika typer av försvarsanläggningar, så kan du också öka stadens försvarsvärde, vilket kan komma till stor nytta när det är dags att bli självständig.

Befolkningen har ökat
Befolkningen i staden har ökat.

Skulle du av någon anledning vara missnöjd med placeringen av din stad, kan du när du vill, överge den. Detta görs genom att flytta alla kolonisatörer från stads- och utomhuskartan, och du får en fråga om du verkligen vill överge staden. Överger du staden, så förlorar du allt som finns placerat i förråden, förutom Hästar (Horses), Vapen (Muskets) och verktyg (Tools), vilka kan placeras på kolonisatörer. Du kan dock inte överge staden av någon anledning om den är utrustad med en försvarsanläggning, och du inte heller göra dig av med en byggnad. Det är dock möjligt att förlora både byggnader, och kolonisatörer, om staden angrips av indianer.

Kolonin nedbrunnen
Din stad har bränts och skövlats

Varje kolonisatör du placerar i staden som arbetskraft, måste äta. Mat produceras via utomhuskartan, genom att du placerar en kolonisatör på en utomshusruta, antingen på land eller i vattnet. För att kunna utnyttja en vattenruta, behöver du tillverka en hamn. Innehåller rutan en majs eller fisksymbol, så producerar rutan extra mycket mat. När ditt matlager nått 200, så får du en ny kolonisatör i form av en Fri Kolonisatör. Skulle staden inte producera tillräckligt mycket mat, eller vara överbefolkad, så minskas matförrådet och når det noll, dör en av dina kolonisatörer av svält. Din koloni kan dock inte svälta ihjäl, då den alltid producerar mat för minst en kolonisatör. Det kan således vara viktigt att hålla koll på de informationsrutor som ibland dyker upp, vilka informerar om att matlagren är på väg att ta slut.

Landstigning på den nya kontinenten.
Landstigning på den nya kontinenten.

Jag har nu nämnt kolonisatörer, och det kanske därför vore på sin plats att förklara lite mer om dessa. För utan dessa är din koloni dödsdömd, då den inte kan producera något och således inte generera några inkomster. Det finns fyra (fem kanske då, men mer om den senare) typer av kolonisatörer i spelet, vilka du kan få tag i på lite olika sätt. De är:

  • Fria kolonisatörer (Free Colonist) är defaultkolonisatörerna, och kan erhållas antingen via immigration från Europa eller när stadens matförråd är fullt. De kan utföra alla uppgifter utan några speciella bonusar. En fri kolonisatör kan bli en specialist genom att antingen utbildas i en skolbyggnad eller besöka en indianstam. Det finns även möjlighet att en fri kolonisatör som placerats på en utomhusruta, spontant blir en specialist för den råvaran. En kolonisatör som utrustats med vapen/hästar, och vinner en strid, har också en chans att bli en veteransoldat (Veteran Soldier).
  • Kontraktstjänare (Indentured Servant) kan endast erhållas via immigration från Europa. De kan utföra arbeten som inte kräver specialarbeten utan några speciella bonusar, men är sämre på arbeten som kräver specialistkunskap. De kan likt Fria Kolonisatörer läras upp, antingen genom att besöka ett indiansamhälle eller via utbildning, men blir först en Fri Kolonist innan de blir en specialist.
  • Småkriminell (Petty Criminals) kan endast erhållas via immigration från Europa, och kan likt Kontraktstjänarna bara utföra arbeten som inte kräver specialistutbildning. De kan via utbildning i städerna bli en Kontraktstjänare.
  • Specialist (Specialist) kan erhållas antingen via immigration från Europa, genom att lära upp en Fri Kolonisatör i staden eller i vissa fall genom att låta en Fri Kolonisatör eller Kontraktstjänare besöka ett indiansamhälle. Specialister ger en bonus när de placeras på en utomhusruta eller produktionsbyggnad kopplad till deras specialförmåga. En Specialist kan när som helst denne befinner sig inne i en stad, förvandlas till en Fri Kolonisatör.
Ungdomens källa
Du har funnit Ungdomens källa, en källa för nya hungriga kolonisatörer.

Du kan även erhålla kolonisatörer genom att erövra andra nationers städer. Ett annat sätt att erhålla kolonisatörer, är genom att antingen konvertera indiansamhällen eller angripa deras samhällen om du har tillgång till Juan de Sepulveda i din Kongress (se nedan). Konverterade indianer fungerar som Småkriminella, och förflyttas de längre sträckor utan uppsikt, tröttnar de och deserterar. De konverterade indianer du har arbetandes i städerna förvandlas automatiskt till Fria Kolonisatörer när du får Bartolome de la Casas, som en medlem av Kongressen.
Den främsta källan till kolonisatörer är som ni kanske gissat Europa, åtminstone fram tills du utropar självständighet, då den enda källan är din egen återväxt. Du kan antingen vänta tills du genererat tillräckligt med Kors för att få en gratis kolonisatör från migrationspoolen, eller om du har bråttom köpa en från antingen poolen eller det Kungliga Universitetet (Royal University). Vanligtvis är kolonisatörer från specialistlistan dyrare, men då innehållet i migrationspoolen är slumpmässigt, så kanske den inte innehåller den kolonisatör du är ute efter. Det enda sättet att få Fria Kolonisatörer, Kontraktstjänare eller Småkriminella, är via migrationspoolen, de kan inte köpas i det Kungliga Universitetet. Det är också värt att betänka att priset för kolonisatörer i migrantpoolen succesivt ökar varje gång du köper en kolonisatör, och att det tar längre tid för dig att få en gratis kolonisatör.

Ett annat sätt att få gratis kolonisatörer snabbt, är att låta sin spejare utforska de Rykten om Försvunna Städer som finns utplacerade på kartan, och att datorn slumpar fram Ungdomens Källa (The Fountain of Youth). Hittar du Ungdomens Källa, så belönas du med åtta kolonisatörer från migrationspoolen utan extra kostnad.
Vid sidan av att vara en – förhoppningsvis – ständig leverantör av ivriga kolonisatörer, så är också din europeiska hemmahamn där du säljer dina varor du antingen samlat ihop eller tillverkat. Priserna på dessa kan variera, och sänks och höjs beroende på tillgång och efterfråga. Generellt sätt så genererar varor som du tillverkat i kolonin mer inkomster än råvaror. Detta uppvägs dock av att priserna på dessa är mer känsliga, och exporterar du allt för mycket varor så kommer priset att falla snabbt. Du kan även köpa varor i Europa, men ofta är dessa dyrare att köpa än att sälja. Vissa varor som t.ex. gods (som kan användas för att handla med indianerna), kan endast införskaffas i Europa och inte tillverkas i kolonin.

Handeln med Europa är en viktig del i spelet.
Handeln med Europa är en viktig del i spelet.

I takt med att din handel utvecklas, så kommer också kungamakten att bli allt mer intresserad av din lukrativa handel. Beroende på svårighetsgrad, så kommer kungamakten när handeln med en vara blivit allt för intensiv, att kräva tull på all export från din koloni. Vägrar du betala den tull, som är en procentsats på exporten, så beläggs denna vara med införselförbud till Europa. Enda sättet att häva bojkotten är att betala en dyr straffavgift, som kungen ofta plöjer ner i sin kungliga armé. Ett sätt att komma undan exportavgiften är att handla med andra nationer, eller anlägga ett Tullhus (Custom House) i dina städer, då exporteras allt automatiskt utan att du fysiskt behöver transportera det till Europa. Ett Tullhus i en eller fler städer är i praktiken ett krav innan du förklarar dig Självständig.

Möte med fransmännen.
Möte med fransmännen.

Som jag redan varit inne på tidigare, så är du inte ensam i den Nya Världen. Landet befolkas av indianstammar (mer om dem senare) och andra kolonialmakter, som nu slåss om råvaror och de rikedomar som döljs i detta av Europa okända land. Eftersom Colonization inte tillåter multiplay, så är det datorn som sköter alla övriga kolonialmakter och indianer, ofta löst baserat på deras förmågor. Vilket innebär att spanjorerna sysselsätter sig med att plåga indianer, holländarna att fylla sina skattkistor, engelsmännen att anlägga kolonier och fransmännen med att vara…just fransmän? Jag måste säga att jag är lite osäker på precis vad fransmännen gör, då deras enda förmåga är att de ofta står på god fot med indianerna. Till skillnad från storebror Civilization, i synnerhet de senare versionerna, så är möjligheterna att interagera med de övriga kolonialmakterna kraftigt begränsad. I praktiken begränsas interaktionen till att ingå en bräcklig vapenvila, handla eller inleda krig. De kan också erbjuda dig legosoldater, ofta billigare än att köpa dem från moderlandet. Du kan även anlita kapare för att angripa de övriga nationernas handelsfartyg, utan att för den delen hamna i krig med dem, för att stjäla deras varor och skada deras fartyg. Risken är dock att den förfördelade parten blir allt mer frustrerad över dina kapares framfart, och till slut startar ett krig för att få slut på eländet. Ska man kanske peka på någon större svaghet i speltekniska termer, så är det kanske att möjligheterna att interagera med datorn är så starkt begränsad. Vilket som vi också ska se gäller för indianerna. Helt hopplösa är de inte, i samband med att du förklarar dig självständig, så erbjuder sig ett av länderna att så fort du samlat ihop en viss mängd Frihetsklockor (antalet varierar beroende på svårighetsgrad), skicka en expeditionskår till din hjälp utan extra kostnad.

Möte med Inkaindianerna.
Inkaindianerna hälsar dig välkommen till den Nya Världen.

Då har vi nått fram till ursprungsbefolkningen i form av indianerna, vilka är indelade i åtta stammar (Apache, Arawak, Azteker, Cherokee, Inka, Iroquis, Sioux och Tupi). Dessa är fredligt inställda till dig i början, och är villiga att bistå dig med gåvor i form av värdeföremål, råvaror eller varor, kunskap om det intilliggande landet eller att utbilda dina kolonisatörer (se ovan). Men i takt med att din koloni växer, hugger ner skog eller anlägger nya städer, börjar relationen snabbt bli allt mer irriterad. Gör man inget åt problemet, vanligtvis genom att handla med indiansamhällena eller placera ut missionärer, så kommer irritationen till slut leda till våldsamheter och indianerna angriper dina städer eller enheter som rör sig mellan städerna. Lyckas en indianenhet besegra en enhet utrustad med vapen eller hästar, så stjäl indianenheten dessa. Kontakt med indianerna sker vanligtvis genom att man flyttar en enhet in i en ruta innehållande ett indiansamhälle (beroende på typ av stam så ser ikonen annorlunda beroende på teknisk nivå). Är enheten en Fri Kolonisatör eller Kontraktstjänare) så är stammen villig att läsa upp denne till en specialist (vilket i fallet när det gäller tobaksodlare eller jägare är enda sättet att få dessa specialister), skickar du in en spejare så kan du få en gåva eller information om landet (en del av kartan som är dold avslöjas). Din spejare kan även kräva tribut av stammen, vilket dock ökar missnöjet och riskerar i att rendera i ett indianuppror. Skickar du in en missionär (vilken alla kolonisatörer kan bli, men vill man säkerställa att den är effektiv så får man införskaffa en specialist i form av en Jesuit), så kan du konvertera samhället till kristendomen. En indianstam som konverterat gör att missnöjet växer långsammare, men också att indianenheter söker sig till dina städer för att bli kolonisatörer (se ovan). Skulle en annan kolonialmakt ha varit först med att skicka in en missionär, kan din missionär brännmärka denne som kättare och få denne bränd på bål. Missionären kan även hetsa indianerna att inleda angrepp på andra kolonialmakter, och i samband med frihetskriget även ditt forna moderland.

Rapportbild över statusen på de olika indianstammarna du kan stöta ihop med i den Nya Världen.
Rapportbild över statusen på de olika indianstammarna du kan stöta ihop med i den Nya Världen.

Medan indianstammarna kan vara instrumentala och direkt nödvändiga för din kolonis inledande fas, förvandlas de tyvärr snabbt till ett stort irritationsmoment. Vid sidan av risken för angrepp, så har de en extremt irriterande förmåga att ställa sig precis där du tänkt förflytta din enhet, och på så sätt försvåra din förflyttning. Medan interaktionen med indianerna är något mer utvecklad, så lämnar den lätt styvmoderliga behandlingen i spelet av Amerikas ursprungsbefolkningen lite av en bitter eftersmak och känns i vissa avseenden överslätande. I synnerhet som ankomsten av européerna till Amerika i praktiken innebar att ursprungsbefolkningen utsattes för vad vi idag skulle beteckna som ett folkmord, men också drabbades svårt att sjukdomar och svält. Även om det finns vaga antydningar, så kan jag tycka det är en miss från konstruktörernas sida att denna aspekt av koloniseringen av den Nya Världen saknas i spelet. Visst, jag har full förståelse för att upphovsmännen möjligtvis kan ha funnit ämnet svårt att rent praktiskt införliva i spelet, men likväl är det något som saknas och borde finnas med. Detta var faktiskt lite av mina största invändningar mot spelet back-in-the-days, och jag har inte ändrat åsikt i frågan med åren.

Ett Arwaksamhälle som börjar tröttna på sina franska grannar.
Ett Arwaksamhälle som börjar tröttna på sina franska grannar.

Medan handel och utveckling av kolonin är spelets ryggrad, så tar också konflikter en stor del av spelet. I synnerhet som själva upplösningen omfattar en utdragen, och förhoppningsvis framgångsrik, kampanj mot din kolonis forna moderland. Men som jag redan varit inne på, så kan konflikter uppstå mellan andra kolonialmakter och indianstammar. Att med vapen i hand angripa sina motståndare är inte nödvändigtvis den bästa taktiken, men kan ibland vara nödvändigt om man vill komma åt en viktig råvara eller göra sig av med, eller försvaga, en konkurrent. En obeväpnad enhet, kan inte gå in i en ruta ockuperad av en enhet eller utgörs av en stad som kontrolleras av datorn. För att göra detta krävs att enheten antingen är i form av en soldat eller är utrustad med hästar. Alla enheter (utom konverterade indianer) kan utrustas med musköter, och blir då infanterister, utrustas dessa med hästar förvandlas de till dragoner. En dragon har bättre anfallsvärde och bättre mobilitet än en infanterist, och skulle den förlora en strid så förvandlas den till en infanterist. En infanterist eller obeväpnad kavallerienhet som besegras, återgår till sin obeväpnad status den hade innan du utrustade den med musköter och/eller hästar. Vid sidan av soldater, så kan du utrusta din armé med artilleri för att öka eldkraften. Artilleri kan antingen köpas i Europa eller tillverkas i din stads vapenarsenal, och fungerar bäst som offensivt vapen. Skulle en artillerienhet besegras, så förlorar den en del av sin styrka och skulle den förlora ytterligare en gång, så förstörs den helt och hållet. När man angriper mål, eller försöker försvara sig, så gäller det att försöka utnyttja terrängen så mycket det bara går, då denna ofta ger försvararen en bonus. Undantaget är när du angrips av indianer, vilka istället får en attackbonus om angreppet sker i svårtillgänglig terräng. Dina försvararande enheter kan även få en försvarsbonus om de befinner sig i en stad omgärdad av någon form av försvarsanläggning. Strid kan även ske till sjöss, och sker på samma sätt som på land, nämligen att du flyttar in en militär sjöenhet på en redan ockuperad ruta. Precis som i fallet med landbaserade enheter, så är det bara specifika fartyg som har möjligheten att fysiskt angripa andra fartyg. Passerar du ett krigsfartyg eller en stad som anlagt ett trä- eller stenfort, så begränsas din förflyttning. Trä- och stenfort kan även beskjuta fientliga farkoster, och det är därför ohälsosamt att placera ditt fartyg allt för nära dessa. I vissa fall, som under frihetskriget, så kan moderlandet använda sina farkoster som artilleriunderstöd när de angriper mål längs kusten.

Strid i Colonization blir inte mer spännande än så här.
Strid i Colonization blir inte mer spännande än så här.

Tyvärr så får man väl bara konstatera att strid i Civilization sällan är speciellt upphetsande, och sällan fyller någon direkt funktion annat än under själva slutuppgörelsen. Visst, du kan ge dig ut på plundringståg, i synnerhet för att försvaga en konkurrent på samma kontinent eller ö som dig. Men i långa loppet skänker det lite för din kolonis välmående, och är tycker jag, en väldigt styvmoderligt behandlad del av spelet. I kombination med den bristande interaktionen med övriga motståndare, är detta spelets kanske spelets största tillkortakommande.

Kongressen är fylld med Unionens Fäder
Kongressen är fylld med Unionens Fäder

Vid sidan av att införskaffa nya kolonisatörer och genera inkomster till din koloni, så måste du också utveckla dess kongress genom att samla på sig Frihetsklockor för att på så sätt erhålla Unionens Fäder (Founding Fathers) att placera i Kongressen. Unionens Föder fyller i Colonization en liknande roll som Underverken gör i Civilization, nämligen att de ger dig bonusar och tillgång till nya fabriker eller enheter och så vidare. Till skillnad från Civilization så finns det inga unika Unionens Fäder, alla nationer kan t.ex. utveckla George Washington. När du inleder spelet så får du upp en ruta där det ges fem alternativ på Unionens Fäder du kan utveckla, och när du utvecklat den färdigt, så får du upp en ny ruta med nya alternativ. Innan man väljer, så bör man tänka igenom sitt val noggrant, då det finns vissa som är bättre än andra och några som är vitala för uppstarten av din koloni, men sedan inte fyller någon större funktion. Detta gäller i synnerhet när man spelar på svårare nivåer, då kraven på antalet Frihetsklockor ökar beroende på svårighetsgraden.

Det är dags för kolonin att stå på egna ben.
Det är dags för kolonin att stå på egna ben.

När du så känner att din koloni kan stå på egna ben och har en tillräckligt stark armé, är det dags att bryta sig loss och utropa sig självständig. Rent speltekniskt går du till huvudmenyn, klockar på ”Declare Indepence”. Efter en liten kort animation där du är en av undertecknarna av Självständighetsförklaringen, så är det dags för slutfasen. Under denna så sker en rad saker, först och främst så ersätts dina städers flaggor till små Amerikanska flaggor. Dina Veteransoldater uppgraderas till Kontinentalinfanterister eller kavallerister. Vad värre är så stängs din hemmahamn i Europa, och det enda sättet att generera inkomster är antingen genom handel med andra nationer, eller genom att du har anlagt ett Tullhus (Custom House). Kungen skickar även en kunglig styrka för att kväsa upproret, storleken beror på svårighetsgrad och angriper dina städer.  Det kan också utbryta uppror bland kolonisatörer som fortfarande är lojala med kungamakten, och som kan ställa till med vissa bekymmer för dina mer avlägsna städer. Din tillverkning av Frihetsklockor ändras nu från att generera Unionens Fäder till en annan nation, som när du genererat tillräckligt med klockor, skickar dig en armé att bekämpa den kungliga armén. Hur många Frihetsklockor som behövs, beror på svårighetsgrad.
Lyckas du besegra de kungliga arméerna, så får du fira din självständighet och poängen ska räknas ihop. Poäng tilldelas för hur snabbt du slutförde spelet, hur många kolonisatörer du har, hur många Unionens  Fäder du har i din kongress och så vidare. Du kan även få minuspoäng om du förstört indiansamhällen, vilket gör att spanjorernas specialförmåga är lite av ett tveeggat svärd. Efter att du placerats på en tabell, där du får se vad eftervärlden namngett efter dig, så kan du fortsätta spela eller börja om. Skulle du vilja fortsätta spela, så räknas inga poäng, och du inte heller expandera din koloni genom att anlägga nya städer eller erövra städer tillhörande andra kolonialmakter.

Självständighetsdagen har anlänt.
Självständighetsdagen har anlänt.

Då har det så blivit dags att sammanfatta denna, låååånga recension och sammanställa mina åsikter över Civilization. Mitt första intryck var att det var en trevlig återkomst till ett spel, som sina brister till trots, ändå alltid haft en viss plats i mitt spelhjärta. Med detta sagt, så saknar inte Civilization brister, snarare tvärt om. Vid sidan av den lite historielösa behandlingen av ursprungsbefolkningen, så finns där en hög med speltekniska problem och misstag från konstruktörerna. Den kanske mest kritiserade av dessa, är varför man begränsade sig till endast fyra nationer, och att inte portugiserna fick medverka. I synnerhet som Portugal, speciellt under långa perioder av den tid som spelet utspelas under, var en större kolonialmakt än både Frankrike och Holland.
Som jag redan varit inne på, så känns behandlingen av indianerna lite så där och lämnar en fadd bismak i munnen på en. Men min kanske främsta kritik mot spelet är att det saknas någon form av interaktion med de övriga nationerna eller de omkringliggande indianstammarna. Det tenderar också till att bli väldigt repetitivt, då man i praktiken gör samma sak hela tiden. Alla städer är likadana, och när de nått en viss utvecklingsgrad på produktionsbyggnader, så finns inte mycket annat än att låta dem tillverka nya kolonisatörer och artilleri. Har du tillgång till Tullhuset i dina städer, så sköter den försäljningen av varor och råvaror åt dig. Det finns således inte så mycket som håller en kvar, annat än kanske möjligheten till slutuppgörelsen med den kungliga armén.
Eftersom spelet utspelas på en geografiskt mindre yta än storebror Civilization, så tar ett parti Colonization avsevärt mindre tid att spela igenom. Men det är ändå lite träsmaksvarning på slutet, speciellt som det finns väldigt lite att göra när man väl nått en viss gräns. Visst, man kan anlägga några städer och utöka sin koloni, men rent praktiskt så innebär det bara att spelet tar längre tid.

Teparty? Pälsjackeparty.
Kungen kräver tull, och du har valet att betala eller kasta pälsjackorna i havet.

Grafiskt så kan man knappast ha anklagat Colonization för att ha legat i framkanten på 1990-talet, och det är lite grynigt och oskarpt över bilderna och animeringar. Visst, det är inte ett spel som lever på sin grafik, utan snarare på att generera en känsla. Och här får jag säga att upphovsmännen lyckats, för man känner sig ändå på något underligt sätt förpassad till tidsperioden. Om det nu var något Sid Meier är duktig på, så är det att utveckla spelkänslan, och låta den vida överträffa grafiken. Vad som däremot inte går att skyla över, varken då eller nu, är musiken. Den är pipig och gapig, och jag kommer fortfarande ihåg hur man desperat försökte på alla sätt och vis stänga av ljudet på skoldatorn när man skulle spela Colonization på högskolan i Gävle. Glömde man, så var det bara att sitta där och se glad ut medan datorn spelade någon skränigt pipig samtida trudelutt. Varför man måste börja spelet innan man kan stänga av musiken, är något jag aldrig riktigt förstått. Den är knappast stämningshöjande, faktiskt det precis motsatta.
Men det alla dessa tillkortakommanden, så finner jag ändå spelet småroande och någon form av ”guilty pleasure”, som man kan plocka fram när man har småtråkigt och inte kan bestämma sig vad man ska spela. Till skillnad från Civilization, så dröjde det länge innan Colonization gavs ut på nytt. Tyvärr har jag inte spelat denna nya version, så jag kan inte säga så mycket om den. Om du nu överlevde denna recension, så grattis och tack för att du tog din tid.

Källa:
Silent Service
Colonization