Efter att ha missat två mässor i rad på grund av sjukdom och andra åtagande, så var det äntligen dags att återvända till decembers stora begivenhet – SciFi-Worlds mässa i Stockholm. Årets mässa stoltserade med namn som Robert Englund (Wilhelm från V och Freddy Kreuger från Nightmare on Elmstreet), Micheal Biehn (Terminator och Aliens), Micheal Madsen (Kill Bill och Reservoir Dogs), Natalia Tena (Osha från Game of Thrones), Kendra Maibaum (Dark Angel) och Steven Seagal (ett ton cheesiga rullar från 1980- och 1990-talet).

Vid inträdet till mässan
Vid inträdet till mässan

Tyvärr fick dock Seagal förhinder, och i hans ställe plockades Christopher Lambert (Highlander och Greystoke) skyndsamt in. Även om Lambert otvivelaktigt inte går av för hackor, med en rad filmer på sitt samvete, kanske mest noterbart kultrullen med stort K i form av Highlander, så väger väl ändå Seagal lite tyngre (bokstavligen). För att undvika allt för mycket stress, så beslöt jag mig för att inhandla de sedvanliga autograferna först, och sedan spendera resten av dagen med att strosa runt bland stånden och göra de sedvanliga inköpen.

Spelintressenten lockade med mängder med brädspel
Spelintressenten lockade med mängder med brädspel

Efter att snabbt ha betat av Biehn, Madsen och Lambert, vilka var trevliga och i varierande grad, pratsamma. Den kanske mest pratsamme var Biehn, medan Lambert – som var sysselsatt med att tala i telefon – landade som god två och en lite småtvär Madsen som trea. Med denna trio avklarad, så blev det till att spendera nästan en timme i kö för att få träffa Englund. För även om de andra skådisarna onekligen har sina fans, så har de nog väldigt lite att sätta emot Englund. I synnerhet som de flesta var överlastade med filmer, skivor och annat de önskade att Englund skulle signera. När det så var min tur, så var det en märkbart sliten Englund, som trots allt försökte hålla skenet uppe. Tyvärr blev mötet lite avbrutet av att man började diskutera när och hur Englund skulle ta lunch, och att han verkat tappat tråden vart vi var. Men det var trots allt trevligt att språka med honom, även om jag aldrig varit någon större fan av skräckfilmer, så har man ändå en icke oansenlig tid under uppväxtsåren spenderats med att titta på hans filmer.

Robert Englund berättar om ett möte han hade med några ur arbetslaget från inspelningen till Blade Runner på 1980-talet.
Robert Englund

Med ryggsäcken full av autografer, så blev det att vandra runt och titta på vad som bjöds på mässan. Ja, det är en hel del tingeltangel, men också en hel del intressant. Speciellt för någon som gillar Star Wars, då ett genomgående tema bland de medverkande butikerna, säljer Star Wars-relaterade föremål. Men eftersom jag redan planerat vad som skulle inhandlas, så fick det tyvärr bli en annan dag. Men man kan ju alltid titta, och i vissa fall drömma sig bort, med att man en dag kommer få lämna mässan med en Millennium Falcon från 1980-talet.

En livslevande X-Wing.
En livslevande X-Wing.

Som alltid tenderar man till träffa en hel del kompisar på denna tillställning, dels från ens hemtrakter, men också andra som Spelpappan Jimmy Wilhelmsson och Orvar Sävström. Vars bok ”Boken om Alga”, tydligen sålde som smör under lördagen. Nu blev det ingen bok om Alga, men väl en vacker t-shirt med Mutant loggan och ett gäng rubbitar, samt den tillhörande klibban. Vid sidan av detta så passade jag även på att inhandla Fria Ligans senaste rollspel Alien, vilket jag verkligen ser framåt att sätta tänderna i. Inte allra minst därför att filmerna, åtminstone två-tre första, är några av mina absolut favoritfilmer.

Reklam för Fria Ligans nya rollspel Alien.
Reklam för Fria Ligans nya rollspel Alien.

Vid sidan av ett besök i Fria Ligans monter som min plånbok ogillade, så fick den fortsätta utstå mer obehagligheter när Åskfågeln fick ett traditionellt besök. Av någon oklar anledning, kanske för att de ofta brukar ha trevliga mässpriser, så har jag inhandlat deras nyutgåva av böckerna om Ensamma Vargen. Helgens besök på mässan var således inget undantag, och nu släpades del 6 till nio hem. Tyvärr insåg jag när jag kommit hem att jag glömt att jag saknar Skuggor i Sanden, den femte delen i serien. Men, men…det är väl en mässa nästa år också. Hoppas jag.

Döden går rond på mässan
Döden går rond på mässan

Med ryggsäcken full med grejer, och en plastpåse som verkade märkbart tyngd av innehållet, började det bli dags att tänka på återfärden. Efter att ha bevittnat cosplaytävlingen, där den stora begivenheten var Juniortävlingen, som vanns av en liten kille utklädd till Predator, så blev det tyvärr till slut dags att vända hemåt mot pendeltåget och Stockholms Centralstation för vidare resa mot Västerås. Som vanligt var besöket trevligt, några större förväntningar på mässan har jag egentligen inte, och det är småtrevligt att vandra runt bland montrarna och titta på grejerna.

Helgens skörd från mässbesöket.
Helgens skörd från mässbesöket.

Några korta reflektioner runt mässan:
+ Insläppet. Nu har jag inte varit på mässan på två år så jag vet inte hur det såg ut då, men tidigare så har det varit lite lätt kaotiskt runt insläppet. I år var det lite bättre organiserat och framgick bättre vilken kö som var vilken. Ett hett tips för dig som önskar besöka mässan, är att betala inträdet med pengar istället för kort.
+ Lokalerna. Redan för en tre-fyra år sedan så uppfattade jag storleken på lokalerna som alldeles för litet, och att de ofta tenderade till att bli knökfulla. Vilket gjorde det smått omöjligt att strosa runt bland montrarna, utan att man i stora drag fick leva med att följa strömmen. Årets mässa hade flyttat till lite större lokaler, vilket var välkommet. Visst, det är fortfarande tjockt med människor, men inte alls lika störande som det brukar vara.
– Färre cosplay. Förr om åren så har det varit gott om cosplayare, men i år var det tyvärr rätt klent med denna vara. Inte ens den traditionella Star Wars-paraden lockade några större antal. Vilket var synd, jag gillar Cosplay, och tycker det var lite trist.
– Autograferna. En stor orsak till mina besök är att skaffa autografer från gästerna. Tyvärr var det lite si och så med informationen om hur mycket detta kostade, och den informationstavla som fanns vid varje skådespelare, alldeles för liten. Speciellt den vid Englund dränktes effektivt av den gigantiska kö som väntade på att få sina saker signerade.