- Din plats vid spelbordet

Mutant: Undergångens Arvtagare Revisited

Som en liten försenad julklapp till mig själv, så passade jag på att köpa Fria Ligas nyutgåva av det klassiska rollspelet Mutant: Undergångens Arvtagare (M:UA) efter nyårshelgen. Ett spel som halvt om halvt gick mig förbi när det släpptes, men vars existens ändå noterades utan att det riktigt gjorde något avtryck. För när M:UA hamnade på Zetterlunds butikshyllor här i Västerås, så hade inte bara rollspelsintresset hos mig klingat av rejält, utan även i största allmänhet. Det var svårt att hitta någon att spela regelbundet med, och som ny i staden var man tvungen att på något sätt hitta en helt ny spelgrupp. Något som inte visade sig vara det lättaste, speciellt när man skulle kombinera jobb, förhållande och småbarn. Det blev istället att man kanske stod och lite förstrött bläddrade i böckerna på Zetterlunds, och drömde sig tillbaka till en förgången tid.

Det klassiska omslaget till rollspelet Mutant.
Det klassiska omslaget till rollspelet Mutant.

För mig som växte upp med Pyrisamfundet, så fann jag Äventyrsspels beslut att lägga ner klassiska Mutant och ersätta det med en generisk Cyberpunkversion, mycket sorgligt. Trots att jag uppskattar både böcker och filmer i cyberpunkgenren, som bland annat Neuromancer (1982) och Blade Runner (1984), så har aldrig rollspelande i den miljön intresserat mig speciellt. Efter ett par halvhjärtade försök med (nya) Mutant, men också Cyberpunk 2020, så återgick jag och delar av spelgrupp till originalversionen av Mutant och Pyrisamfundet. I takt med att vi började experimentera allt mer och mer med engelska spel, så dalade intresset och Mutant förpassades till att samla damm på bokhyllan. Samtidigt så hade Mutant i allt högre och högre grad lämnat sin originalsetting, och förvandlats till någon form av Warhammer 40k-hybrid, först med Mutant R*Y*M*D och sedan Mutant Chronicles. Undantaget ett misslyckat försök att testa Mutant R*Y*M*D, så var detta en resa jag aldrig hade något större intresse att följa. Det fanns gott om spel, som till exempel Vampire: the Masquerade som var mer intressanta, och följaktligen så noterade jag endast i förbifarten att Paradox Entertainment inte bara valde att lägga ner Mutant, utan även Target Games.

Mutant R*Y*M*D var aldrig någon större favorit.
Mutant R*Y*M*D var aldrig någon större favorit.

Med det var en era som inletts 1984 över, och även om mitt eget intresse för de Mutant svalnat betänkligt sedan man lämnat Pyrisamfundet och gått över till ett renodlat cyberpunkspel, så var det ändå ett spel som någonstans hade format min ungdom. Nu var det dock inte bara Mutant som tyvärr fick finna sig i att föra en tynande tillvaro, för när jag så väl lämnade Gävle och flyttade till Västerås, så hamnade det gamla klassiska Mutant, tillsammans med de övriga spelen, i en flyttkartong. Ett halvhjärtat försök att dra igång en Mutantkampanj strandade halvvägs in i Uppdrag i Mos Mosel, då familj, jobb och allt annat som hör småbarnslivet till, kom i vägen för mer spelande.
Samtidigt som min rollspelskarriär lades på is, så tog det nystartade förlaget Järnringen över där Äventyrsspel slutat. Bildat av ett kompisgäng från Umeå i början av 2000-talet, så förvärvade man licensrättigheterna för Mutant från Paradox Entertainment och beslöt att låta spelet återvända till sina grunder och Pyrisamfundet. Med detta såg alltså Mutant: Undergångens Arvtagare dagens ljus, och på samma sätt som förlagets namn var en slags hyllning till det gamla klassiska Mutant, så var även valet av namnet på spelet. Undergångens Arvtagare var ett av alla dessa projekt Äventyrsspel tillkännagav att man jobbade med, men som av allt att döma hamnade i vad man i filmkretsar kallar för ”Development Hell”, och vilket aldrig skådade dagens ljus efter att man bytt spår på spelet och gått ”All-in” på cyberpunkvågen.
Olyckligtvis så sammanföll således Järnringens beslut att återuppliva Pyrisamfundet, med att jag tagit ett break från hobbyn. Mer än ett litet halvhjärtat försök att återvända till Pyrisamfundet med hjälp av M:UA blev det tyvärr inte. Tillsammans med en arbetskamrat och hans kompisar, så planerade vi att inleda en längre kampanj. Men efter att Spelledaren tvingats bytt studieort, så rann även detta projekt ut i sanden, och mycket mer än att göra en tripp till en Förbjuden Zon i jakt på en mystisk manick hann vi inte med innan allt tog slut lika snabbt som det inleddes. Mutant, Pyrisamfundet och rollspelandet befann sig fortfarande i malpåse, och förblev så ett tag till.

Mutant från Järnringen
Under Järnringens överinseende så återvände Mutant till sina rötter.

Det skulle dröja tills ungarna blivit så pass stora att man kunde börja spela med dem, som jag äntligen tog upp tråden på allvar och dammade av mitt gamla exemplar av Mutant från Äventyrsspel. Fram kom gamla klassiska Uppdrag i Mos Mosel, vilket visade sig vara en riktig hit. Visst, reglerna har sina brister, men det var ett snabbt och småroligt spel, som någonstans tilltalade ungarna mer än Drakar och Demoner. Med detta väcktes också mitt intresse för att försöka komplettera min samling, som nu plockades fram ur flyttlådorna där det spenderat en allt för lång tid.
Problemet vara bara att när jag slutligen bankade liv i mitt intresse, både med att spela och återuppta arbetet med att komplettera samlingen, så hade Järnringen sedan länge upphört med både M:UA och sin egen verksamhet. Det blev förstås inte bättre av att jag inte var ensam av att intressera mig för spelet, och i sann marknadsekonomisk anda, så styrde utbud och efterfrågan priset på spelet. Mycket mer än att få tag i ett hyfsat billigt exemplar av den första utgåvan av regelboken har det tyvärr inte blivit. Med detta sagt så har kanske inte M:UA varit högprioriterat, utan får fortfarande finna sig i att hamna efter försöken att färdigställa samlingen av de spel som Äventyrsspel/Target Games gav ut en gång i tiden.

Fria Ligan valde förlägga Mutant i en mer postapokalyptisk miljö än tidigare utgåvor.
Mutant År Noll

Medan allt detta drama pågick, så togs licensrättigheterna för Mutant över av Fria Ligan, vilka lanserade sin version av Mutant. Till skillnad från tidigare utgåvor av spelet, så valde Fria Ligan att verkligen anspela på ordet postapokalyptiskt i sin version av Mutant. Fria Ligans Mutant utspelas i en värld som mer för tankarna till Metro:2033, eller filmerna om Mad Max eller Apornas planet, och är långt ifrån den ”civiliserade” värld som målades upp i Äventyrsspels eller Järnringens variant.
Samtidigt som Fria Ligans val av kampanjmiljö måste ses som ett sätt att försöka distansera sig från sina föregångare, så har man inte kapat banden helt och hållet med spelets rötter. Flera av modulerna bär antingen namn, eller avhandlar ämnen som figurerat i de två tidigare spelen. I takt med att Fria Ligan började utforska spelet, så fick jag lite intrycket att man sakta men säkert glidit bort från den absoluta postapokalyptiska världen, till en mer välorganiserad kampanjvärld. Kanske är det ofrånkomligt, då en civiliserad värld bjuder på lite större möjligheter för såväl Spelledare som företag att utveckla mer omfattande äventyr, det finns förmodligen en gräns för både konstruktörer, Spelledare och spelare att utveckla äventyr som går ut att på att ständigt behöva slåss för sin överlevnad. Med detta sagt, de flesta äventyr till klassiska Mutant lyckades sällan kräla sig ut ur grundkonceptet ”en revolutionär rörelse hotar Pyrisamfundet” med tillhörande bunkerröj.

Den Grå Döden till Mutant: År Noll
Den Grå Döden till Mutant: År Noll

När så Fria Ligan 2018 lanserade äventyrskampanjen ”Den Grå Döden”, löst baserad på den klassiska kampanjen till den ursprungliga versionen av Mutant, så började man kanske ana vart åt det brakade. Det var också i samma veva som Fria Ligan tillkännagav att man gått samman med Järnringen, vilken återuppstått några år efter man lade ner verksamheten, och att man nu skulle återvända till Pyrisamfundet med den kommande rollspelet Mutant: Hindenburg. Men den kanske trevligaste nyheten var att man nu, delvis som en effekt av sammangåendet med Järnringen, skulle ge ut Mutant: Undergångens Arvtagare i nytryck om vissa delmål i Kickstartkampanjen uppnåddes. Visst, jag vet att det inte är samma sak som originalutgåvorna rent praktiskt, och inte heller valde man att ge ut alla böcker som Järnringen en gång i tiden gav ut. Tillsammans med Järnringen så gav Fria Ligan ut sex böcker till Mutant: Undergångens Arvtagare. Regelboken (andra utgåvan), Spelarboken (i vilken man samlat innehållet från de fyra spelarböckerna Härskaren & Ättlingen, Rebellen & Överlevaren, Väktaren & Vidundret, Tjänaren & Underverket samt en artikel om defekter), Zoonernas Zoologi, samt kampanjböckerna Pirit – Den innersta kretsen, Nordholmia – Kaiserns testamente och Hindenburg Min älskade.

Rollspelet Mutant:Hindenburg
Rollspelet Mutant:Hindenburg är den senaste inkarnationen av Mutant

Med andra ord, cirkeln är äntligen sluten (för andra gången), och Mutant återvänder tillbaka där allt började en gång i tiden. Eftersom jag missade Mutant: Undergångens Arvtagare förra gången, så bestämde jag mig för undvika samma misstag den här gången. Även om det förstås inte är samma sak som originalen från Järnringen rent samlartekniskt, så är det ändå ett spel jag önskat i min samling. Tyvärr så valde man att inte ge ut en nyutgåva av äventyret Vid Regnbågens Slut, vilket således innebär att man endast kan drömma om ett fysiskt exemplar av detta klassiska äventyr. Det hade förstås varit trevligt om man även gett ut äventyrskampanjen Ulvriket, men som jag brukar säga till ungarna, man kan inte få allt och får vara nöjd med vad man får.
Det enda problemet är väl vart man ska få plats med alla böcker och boxar, för nu börjar bokhyllorna bli rätt överfulla. Men det är som de säger ett i-landsproblem och något man får försöka lösa en annan dag. Nu ska jag spendera helgen med att återbesöka Pyrisamfundet…

Mutant: Undergångens Arvtagare
Mutant: Undergångens Arvtagare revisted

Föregående

Neddragningar att vänta på Fantasy Flight Games

Nästa

The Wheel of Time fyller 30 år

  1. Mathias Stenman

    Hallå!
    Jag jagar obskyr MUA material, allt är av intresse!
    Ni kan nå mig på salmiak_balken_666@hotmail.com.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: