IT was a question of honor, and honor was almost foremost in the minds of the men who strode through the age of the Sun King. A deserted courtyard on the edge of Paris was the stage on which they met with…

Texten på Baksidan av rollspelet flashing blades
Omslaget till Flashing Blades
Omslaget till Flashing Blades

För några dagar sedan fick jag en ingivelse att möblera om i samlingen, och hittade då en massa grejer jag faktiskt glömt att jag hade. Ett av alla dessa föremål var rollspelet ”Flashing Blades”, skrivet av Mark Pettigrew och utgivet av Fantasy Games Unlimited 1984. Till skillnad från majoriteten av mina spel, så är detta spel inte förlagt till någon fantastisk värld med magi, rymdskepp, allsköns onaturliga monster som drakar och odöda, eller någon inte allt för avlägsen framtid där världen som vi känner till den förstörts på något sätt. Istället utspelas Flashing Blades i en historisk miljö, nämligen 1600-talets Frankrike. En tidsepok som i stora drag förknippas med Alexander Dumas trilogi om D’Artagnan och de tre musköterna, och som kanske gör att spelet ändå balanserar på den linjen mellan verklighet och fantastik.
Mycket mer än att jag läst Peter Englunds böcker om det Trettioåriga Kriget, så är denna tidsepok (tillsammans med 1700-talet) lite av Terra Incognita för egen del. Så ur denna synvinkel så är det kanske underligt att detta, och dess svenska gelike En Garde! hamnade i min samling.

D'Artagnan och de tre musketörerna. Illustration av Maurice Leloir 1894.
D’Artagnan och de tre musketörerna. Illustration av Maurice Leloir 1894.

Vilket är en bra fråga, och vilket för oss tillbaka till mitten av 1980-talet, när jag fick idén att dra i gång en rollspelsförening tillsammans med några polare. Tanken var att vi skulle kunna köpa lite nya spel, och jag vände mig därför till Gävle kommun för att höra vad som krävdes. Efter flertalet påringningar, så lyckades jag få till stånd ett möte med en av de ansvariga på Fritidskontoret för att höra vad som gällde för att få bidrag från kommunen. Jag möttes av en äldre herre (förmodligen i min nuvarande ålder), som tog emot mig på sitt kontor. Trots att han inte riktigt verkade förstå vad rollspel riktigt gick ut på, så var han trevlig och oväntat tillmötesgående. Dock hade han ingen möjlighet att ge några bidrag, då föreningen var alldeles för liten. Istället uppmanade han mig att söka upp något bildningsförbund, och se om det fanns möjlighet att bilda någon studiecirkel runt spelformen.
Sagt och gjort, jag ringde runt och till slut fick jag napp på Medborgarskolan (av alla ställen). De hade tydligen en kurs i ”Engelsk konversation”, där studiematerialet bestod av rollspel på engelska. Ett möte senare, och jag vandrade glad i hågen ned till Leksakshuset med en rekvisition på en bunt med spel och tillbehör, som bland annat bestod av Dungeons & Dragons, Citybook I (utgiven i Sverige av Äventyrsspel som Stadsintermezzo) och det ovan nämnda Flashing Blades. Tyvärr visade det sig att hälften av spelen inte fanns, och även om de gick att beställa, så var det inte säkert att de skulle få in dem. Jag plockade ut de spel som fanns tillgängliga, och kompletterade med de svenska versionerna av Dungeons & Dragons samt Citybook I.

Med detta, så drog vi igång på allvar. På något underligt sätt, fråga mig inte hur. Hade jag lyckats få tillgång till områdets bibliotek på helgerna. Här spenderade vi ett par helger med att spela, fram tills en panikslagen bibliotekarie ringde mig en söndagsmorgon och undrade om vi var ok. Tydligen hade någon under natten mellan lördagen och söndagen tryckt in något brännbart material i bokinkastet, bara för att sedan tända på och orsaka en mindre eldsvåda. Jag förklarade att vi var ok, och att vi inte sett något. Tyvärr ledde det hela till att man tvingades se över vilka som hade tillgång till lokalerna, och jag fick lämna ifrån mig nyckeln. Bara för att strö salt i såren, så blev jag uppringd från Medborgarskolan som kallade mig till möte. Tydligen hade någon ”oroad” förälder varit i kontakt med studieförbundet över kurslitteraturen, och man hade från högre ort beslutat att lägga ner utbildningen.
Med det dog så min kortlivade förening, då flera medlemmar flyttade och jag fick leta efter en ny spelgrupp. I samma veva så såg jag av en slump(?) en annons för ett rollspelskonvent på Vasaskolan, och jag gick dit. Men det är en annan historia…

Reklam för rollspelet Flashing Blades
Reklam för rollspelet Flashing Blades

Men tillbaka till Flashing Blades, som var utgångspunkten för inlägget. Själva spelet kom i en låda, vilket täcks av ett fulsnyggt omslag som osökt för tankarna till ett rollspelsfanzine från mitten av 1980-talet. Själva lådan innehåller två böcker, varav en regelbok (Rogues, Gentlemen, Soldiers and Nobelmen), en kampanjbok, ett tabellhäfte, tärningar samt en rätt sladdrig spelledarskärm. Den stora frågan om spelet var något att ha. Tyvärr måste jag säga att jag inte vet, då jag inte har något minne av att vi spelade det, eller om jag ens läst igenom reglerna. Nu ska det sägas att det knappast är ett speciellt regeltungt spel, regelboken är på blott 48 sidor, så jag kan förmodligen inte skylla på att det var krångliga regler. Snarare handlade det om spelets miljö inte tilltalade mig, och att jag därför inte var så intresserad i att investera mig i spelet. Men visst, så här i efterhand kan man kanske tycka att det vore intressant att förflytta sig till en sägenomspunna tid, när Paris sjöd av rykten om statskupp och där kardinal Richelieu och hans hantlangare Mazarin konspirerar mot solkungen Ludvig XVI. Allt medan kardinalens anhängare och kungens trogna musketörer gör upp på gatorna…

Men så blir det inte, för än idag har jag faktiskt inte läst spelet, som dock inte alls verkar dåligt. Snarare tvärt om verkar de fått något av en kultstatus. Dock inte tillräckligt stor för att motivera att spelet ska ges ut på nytt…