- Din plats vid spelbordet

Logotype för Rollspelaren

Etikett: Fredrik Malmberg Sida 1 av 2

Utvald bild Kampen om Citadellet

Nytt i samlingen: Kampen om CItadellet

KAMPEN OM CITADELLET

är ett spännande äventyrsspel där du kontrollerar en av fem olika megakorporatioiner; Bauhaus, Capitol, Cybertronic, Imperial och Mishima.

I uppdrag efter uppdrag leder du din korporations hjältemodiga Doomtroopers i strid mot nefariten Alakhai och den Mörka Legionen, som försöker erövra Solsystemet.

Dina Doomtroopers måste ge sig in i Alakhais citadell och slåss mot hans förvridna kohorter av monster, genomföra livsfarliga uppdrag och utmanövrera de andra spelarnas grupper – allt i ett heroiskt försök att rädda mänskligheten.

Slaget mot den Mörka Legionen har börjat!

Nytt i samlingen, ”Rymdimperiet”

Samlingen av brädspel som gavs ut av Äventyrsspel på 1980-talet, börjar nu efter många om och men bli komplett. Idag lades en av de sista pusselbitarna, när brädspelet Rymdimperiet landade i bokhyllan. Som vanligt när det gäller dessa tidiga brädspel, så var Äventyrsspels involvering i arbetet begränsat till att skriva reglerna, resten i form av utformning och distribution, hamnade på AB Jan Edmans bord.

Grymkäfts Fällor

Här hittar du 98 katastrofer, olyckor, dödsmaskiner, mördarmanicker och andra avskyvärda anordningar att straffa, uppfostra och undervisa uppstudsiga rollpersoner med, noggrant beskrivna i detta supplement för den sadistiskt skojfriske spelledaren.
Fällorna i detta häfte beskrivs utan att vara knutna till något särskilt spelsystem. Deras funktioner och konsekvenser skildras noggrant så att varje spelledare lätt kan anpassa dem till sin egen kampanj. Till exempel:

Fällan Korridorvinkel

Korridorvinkenln är en synnerligen ondskefull fälla från John T T Longenbaugh, och borde kanske kunna ta död på även den hårdaste rollpersonen.
Fällan är bäst i mörka korridorer så att spjutspetsarna som i sinom tid skall bli äventyrarnas öde inte syns. Fällan påminner i så måtto om Fåfäng Flykt som att en avsevärd tyngd måste ha passerat balanspunkten för att utlösa den, men följderna är något mer ödesdigra. Inom ett par sekunder har korridoren som erbjud en skyddande väg blivit en dödlig fallgrop. Exakt hur mycket skada denna fälla åstadkommer överlåts givetvis åt spelledaren, men den ackumulerade effekten av ett långt fall och att spetsas på spjut torde klara av de flesta rollpersoner.

Nytt i samlingen

Hur simpelt kan det bli?

Fredrik malmberg om ”Okänd planet”

Den lilla samlingen av brädspel som gavs ut av Äventyrsspel har återigen fått ett litet tillskott, denna gång i form av spelet ”Okänd planet”. Spelet som gavs ut 1984, är skrivet av Lars-Åke Thor och Fredrik Malmberg. Inspiration till spelet fann man enligt boken ”Äventyrsspel – Bland Mutanter, Drakar och Demoner” från spelen ”Outdoor Survival” och ”Source of the Nile”, två spel som enligt Malmberg var ”stentrista” men ”hade snygga boxar”. Något man knappast kan anklaga ”Okänd Planet” för att vara behäftad med, snarare tvärt om.

Sinkadusmåndag, nummer 4 (februari 1986)

Så var det måndag, och det innebär som ni läsare borde känna till, att det har blivit dags för Sinkadusmåndag. Offret för dagens inlägg är Sinkadus nummer 4, vilket också passande nog är det fjärde i en serie av recensioner av Sinkadus. Detta var faktiskt det första numret av tidningen jag köpte back-in-the-days, och inhandlades på självaste Tradition i samband med att jag behagade besöka huvudstaden under sportlovet eller påsklovet. Oavsett vilket av dessa lov det nu var, så har jag glömt bort hur det kom sig att jag fick för mig att investera delar av min månadspeng på denna tidning (som jag faktiskt inte har något minne av att ha sett i Gävle förrän detta nummer). Varför jag köpte tidningen i Gävle, är också oklart. Kanske översköljdes jag av någon form av köptvång, vilket inte var helt ovanligt, när jag vandrade in genom dörren på Tradition. Något som jag fortfarande drabbas av, speciellt när jag kliver in genom dörren till en viss bokhandel i Gamla stan.

Sinkadusmåndag, Sinkadus Nummer 3

Den uppgivne läsaren: ”Attans, så var det måndag igen…vänta det innebär ju att det är Sinkadusmåndag! Jippie!”

Så kanske det inte riktigt går till, men låt få leva i den illusionen i alla fall. Hur som helst, dagens inlägg är det tredje inlägget i denna serie, och vad passar då bättre än att recensera Sinkadus nummer 3. Den här synkroniseringen av antalet inlägg i serien och vilket nummer av Sinkadus jag recensera fascinerar mig, undra hur det går till?
Skämt och sido, även detta var ett nummer som tyvärr gick mig helt förbi back-in-the-days. Huruvida det berodde på att jag gick runt med skygglappar på den lokala leksaksbutiken, eller att de aldrig riktigt letade sig upp norr om Dalälven, låter jag vara osagt. Lutar dock lite åt det förstnämnda, men man vet aldrig. Hur som helst, tidningen ramlade in i samlingen vid ett senare tillfälle, men var redan då i rätt taskigt skick, och det har tyvärr inte blivit bättre. Någon gång när ekonomin tillåter, så kanske man får möjlighet att ersätta den med ett exemplar i bättre skick. Men nu var det inte skicket på mitt exemplar vi skulle prata om, utan tidningen i största allmänhet, och vad som döljs bakom omslaget till Sinkadus nummer 3, vars pris nu höjts från 15 kronor till 20 kronor.

Sinkadusmåndag, Sinkadus nummer två

Jaha, då var det måndag igen, och med det är dags att återvända till mitt försök att ta en närmare titt på Äventyrsspels ikoniska tidskrift Sinkadus. Precis som rubriken skvallrar om, så är det nummer två av denna tidskrift som är fokus för detta inlägg. I likhet med det första numret, så var det här en tidning jag tyvärr aldrig införskaffade back-in-the-days, utan den köptes in vid ett senare tillfälle. Måste säga att jag faktiskt inte har något direkt minne av att Sinkadus fanns att köpa i Gävle på den här tiden, men det kan också bero på att mitt fjortonåriga jag sällan var inne i staden och vi gnuggade på med endast regelboxen. Hur som helst, nummer två av Sinkadus kom ut någon gång under 1984, och kostade precis som det föregående numret 15 kronor.

Sinkadusmåndag, Sinkadus Nummer 1

Så har då blivit dags att inleda detta projekt med att granska och recensera Sinkadus, Äventyrsspels smått ikoniska och legendariska rollspelstidning. Då detta är det första inlägget i denna serie av recensioner, så kanske det kommer som någon större överraskning, att offret för denna granskning är det absolut första numret av Sinkadus. Utgiven 1983, så var det nog ingen på Äventyrsspel som kunde ana att detta var det första numret av en utgivning som skulle sträcka sig tolv år och 47 nummer, och bli en – en emellanåt kritiserad – institution inom svenskt rollspel. Det var förmodligen inte heller någon då som kunde ana, att tidskriften runt tjugofem år senare, skulle bli fokus för en rad blogginlägg på internet. Nåväl, låt oss inte bli allt för sentimentala och självgoda, utan istället vända blickarna till detta första nummer av Sinkadus. Tyvärr köptes detta nummer aldrig in back-in-the-days, utan förvärvades långt senare, dock inte till de osannolika summor som det handlar om idag.

Conan blir tv-serie

Allt sedan Arnold Schwarzenegger lämnade sin post som guvernör i Kalifornien, så har det florerat rykten om att han ska återvända i rollen som Robert E. Howards ikoniska barbar Conan. En roll som han gjorde i kultklassikern Conan the Barbarbian (1982), och sedan upprepade i den klart sämre uppföljaren Conan the Destroyer (1985). Tanken var att han sedan skulle återvända för en tredje film, men vid det här laget hade hans kontrakt med filmbolaget De Laurentiis löpt ut efter filmerna den bedrövliga Red Sonja (1985) och Raw Deal (1986). Eftersom Schwarzenegger inte var speciellt intresserad av att förnya kontraktet, så fick helt planerna på en tredje Conan-film hamnat i något som i Hollywoodkretsar kallas för Development Hell, eller utvecklingshelvetet, det vill säga att filmbolagen är intresserade, men inte så intresserade att de är villiga att backa filmen. Det blev väl inte heller bättre av att fantasy-genren var stendöd under stora delar av 1990-talet. Först i slutet av 1990-talet så plockades manuset upp från fryslådan, omarbetades och förvandlades till den mindre lyckade filmen Kull the Conquerer  (1997).

Utvald bild Drakskatten

Drakskatten

Drakskatten

Ett äventyrsspel för 2-6 spelare från 7 år.
Speltid ca 45 min.

Du står alldeles ensam i den mörka, fuktiga stengången. Trots vetenskapen om att du är bevakad, smyger du dig djupare in i labyrinten. Du viker runt ett hörn och ser framför dig på golvet en glimmande juvelhög! Ska du kunna besegra skattens väktare och föra juvelerna ut ur labyrinten?

Drakskatten är ett spännande och roligt spel, med enkla regler, för 2-6 spelare från 7 år och uppåt.
Spelarna är orädda äventyrare på skattjakt i en enorm labyrint, belägen under en gammal borg. Målet är att fortast möjligt samla ihop en skatt av silvermynt och ädelstenar – utan att bli uppäten av hemska monster.
För att kunna hitta några skatter måste spelarna våga sig in i olika rum i labyrinten och där besegra skatternas väktare – alltifrån ormar och spöken till fasansfulla drakar.
På vägen genom labyrinten kan spelarna också hitta olika magiska föremål som går att använda som hjälpmedel i skattjakten.
Det gäller också att se till att man inte blir skadad, eftersom man då måste flytta långsammare och kanske också förlorar skatter.

Är du en orädd äventyrare? I så fall är du redo att möta farorna i Drakskatten!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén